• Start
• Aktuellt
• Säsongen 2010
• Biljetter
• Visningar
• Teaterboden
• Inför besöket

Vårdarbete

Under 2004 påbörjade Statens Fastighetsverk, under framlidne slottsarkitekten Jan Lisinskis ledning, konserveringsåtgärder i teaterbyggnaden utifrån den vårdplan som förre slottsarkitekten Ove Hidemark utarbetat. Vårdåtgärderna i teatern syftar främst till att bromsa åldrandet och att förtydliga värdet och upplevelsen av 1700-talet. Slottsarkitekt Erland Montgomery ansvarar för konserveringsarbetena.

”Den övergripande attityden gentemot konservering, bevarande och restaurering är den att traditionella tekniker och material ska användas. Utöver det är stor respekt för originalmaterial är av vital betydelse och utbyte av material ska undvikas så långt som möjligt. Likaledes är respekten för stilideal från olika epoker, inkluderat tidigare restaureringar, av vikt.” (ur Världsarvsplan för Drottningholm 2007-2012)

Här har vi sammanställt vårdåtgärderna i teatern, etapp för etapp.

2004
I en första etapp gjordes förslag på åtgärder och genomförande i ett ”provrum”, rum 324. Arbetet dokumenterades med beskrivningar och bilder som inbegriper före och efter. När åtgärderna var genomförda skedde en utvärdering, vilken i sin tur ska kom att utgöra underlag för ett ställningstagande avseende tillvägagångssätt och åtgärdsprogram för en andra etapp – teaterns interiör som helhet.

2005
Andra etappen av konservering och underhåll av teatern genomfördes 2005. Rum 317, Adelcrantz sängkammare, rum 319, vestibul, rum 325, karusellrummet, och rum 326, passage, har i olika omfattning fått en översyn av tak, väggar, paneler, fönster och spisar. Paneler och dörrar har rengjorts och sentida mörknade retuscher, som uppfattats som störande för rummet, har avlägsnats. En papperskonservator har sett över, rengjort, fäst och vid behov lagat skadade partier på papperstapeterna. Putsskador har lagats och samtliga fönsterbågar, -karmar, -smygar och -bänkar har målats om med linoljefärg. I två rum har spisarna helt eller delvis marmorerats. Under arbetets gång har regelbundna möten med berörda, såsom konservatorer, slottsarkitekten, representanter från Statens Fastighetsverk, Riksantikvarieämbetet och teatern, hållits och genom diskussioner har man på plats löst frågeställningar som uppstått. Riksantikvarieämbetet har framfört önskemål om en rapport om arbetsprocessen att använda som modell i kommande konserveringssammanhang. En utvärdering utgör också underlag för ställningstagande avseende tillvägagångssätt och åtgärdsprogram för tredje etappen.

2006
Tredje etappen av konservering och underhåll av teatern genomfördes under året. Denna gång berördes fem rum på bottenvåningen: rum 312 – sceningång, rum 313, 314, 315 – kammare och rum och rum 316 – passage. För fyra av de fem rummen gällde att ytskikten i huvudsak var från restaureringen på 1920-talet, vilket gjorde att man ställdes inför delvis nya restaurerings-ideologiska frågor. I passagen rum 316 frilades en 1800-talstapet som på 1960-talet hade täckts över med spännpapp. Före restaureringen på 1920-talet fanns 1800-talstapeter i flera rum på teatern. Syftet med friläggningen var att undersöka tapetens skick och eventuellt konservera den. Tyvärr var papperstapeten i mycket dåligt skick, och man beslutade då att ge rummet en allmän 1700-talskaraktär, bl a genom att med pappersark sammanlimmade till våder och ihopsydda på 1700-talsvis täcka över tapeten. I pedagogiskt syfte ramas en bit av den äldre tapeten in och placeras i passagen tillsammans med text och ett foto från 1950-talet. I övriga rum har putsskador lagats och samtliga fönsterbågar, -karmar, -smygar och -bänkar har målats om med linoljefärg.

2007
Fjärde etappen av konservering och underhåll i teatern genomfördes under 2007 och bestod av 11 rum i övervåningen på ömse sidor av teatersalongen: rum 401-402, 405-413 samt rum 327. Det var den största etappen hittills vad gäller omfång och arbetsinsats, dock inte beträffande komplexitet. Fem av rummen iordningställdes till museum på 1920-talet och användes som sådana fram till 1982. I dessa rum var ytskikten i huvudsak i bra skick. Två av rummen är trapphallar med relativt enkla utföranden och påminner om de rum som åtgärdades i etapp 3. Tre av rummen upplevs som sammanhållna 1700-talsrum med tapeter, snickerier och ursprungligt måleri. Dessa rum, med mer påkostade utföranden, påminner om de rum som åtgärdades i etapp 2. Åtgärderna har bestått av bl a torrengöring, putslagningar, putskonsolidering och retuschering. Tapeternas hål och sönderrivna kanter lagades av papperskonservator. Samtliga fönsterbågar, -karmar, -smygar och -bänkar har målats med linoljefärg.
Som tidigare år syftade åtgärderna 2007 främst till att bromsa åldrandet samt att förtydliga värdena och upplevelserna av 1700-talet. 1920- och 30-talets restaurering har också behandlats med stor respekt. De tidigare genomförda vårdinsatserna i etapp 1-3 har haft positiva antikvariska konsekvenser eftersom det framkommit mycket ny kunskap om de enskilda rummen. Rengöringen av ytskikten har medfört att originalytor och patina framträtt tydligare och att de har fått ett bättre skydd än tidigare.
Förundersökning inför den femte etappen av konserveringen, som gäller teatersalongen, påbörjades hösten 2007, med bl a ortofotografering och konservatorsförberedelser.

2008
Den femte etappen av konserveringen av teaterbyggnaden genomfördes under hösten 2008. Denna etapp omfattade bakre partiet och mittpartiet i teatersalongen. Liksom inför tidigare etapper utfördes ett omfattande förundersökningsarbete. Under arbetsprocessen fördes regelbundet diskussioner inom projektgruppen om åtgärdernas omfattning och resultat . Salongen är den största utmaningen i arbetet med att konservera teatern. Före konserveringen gav salongen ett smutsat men samtidigt, och trots tidigare åtgärder av olika slag, trovärdigt intryck av orörd 1700-talsmiljö. Salongen kan inte rengöras i sin helhet med gott resultat, varken estetiskt eller tekniskt. Ytan skulle då slitas och pigment falla bort oavsett rengöringsmetod. En rengöring skulle behöva kompletteras med en omfattande på- eller nymålning och förnyade retuscher, vilket inte är önskvärt. Arbetet koncentrerades därför på damning av alla ytor, med mjuk borste och dammsugare, viss rengöring av bl a pilastrar samt lagning av stöt- och slagskador, större sprickor och hål. Resultatet och nivån på åtgärderna blev mycket bra.

2009
Den sjätte etappen av konserveringsåtgärderna i teatern utfördes i teatersalongens främre parti och proscenium under våren 2009. Det här var den första dokumenterade genomgången av samtliga ytor i salongen sedan den stod färdig 1766. Konservatorer och teaterns medarbetare fick en unik chans att på nära håll studera interiören genom att klättra upp på de byggnadsställningar som restes i salongen.
Arbetet med att konservera väggar och tak i salongen innebar att man fäste putsen där den hade släppt från underlaget. Skador i putsskiktet lagades upp med ett bruk som liknar originalbruket och gipsades därefter så att lagningarna är uppbyggda som originalet. Väggar och tak dammades försiktigt av. En bidragande orsak till att ingen omfattande rengöring utfördes är att en sådan inte kan göras utan att färgskiktet förstörs, eftersom limfärgen är så nedbruten. En annan var ambitionen att bevara upplevelsen av en orörd 1700-talsteater med århundradens patina, det som bland annat gör den här teatern världsunik. I taket rengjordes försiktigt vissa områden som var extra smutsade, för att få bort fläckar som var störande sedda från golvet. Retuschering, dvs bättring där färg saknas, utfördes mycket sparsamt. Putslagningar retuscherades med gouachefärg. De handmålade plåtskyltarna som har suttit på bänkarnas ryggstöd togs bort för konserveringsåtgärder. Resultatet av sjätte etappens konserveringsarbete är en ljusare, fräschare salong och samtidigt en fördjupad kunskap om hantverk på 1700-talet.Ett förarbete genomfördes under 2009 för åtgärder på papier-mâchékonsolerna i salongen, och för etapp VII som kommer att påbörjas i logerna bakom scenen under hösten 2010.